Den 15-17 maj fick jag möjlighet att delta på den stora svenska klimatforskningskonferensen i Norrköping som ordnades av SMHI tillsammans med MERGE och BECC samt Bolin Centre for Climate Research för andra gången. Det var över 400 forskare och några få andra berörda som samlades på kongresscentret Louise De Geer för att utbyta erfarenheter under 64 olika seminarier i nio sessioner. Som inledningsanförande fick vi höra ordförande i IPCC Jim Skea på länk och professor Åsa Persson som är ordförande för det nationella klimatpolitiska rådet. I en paneldiskussion deltog även Markku Rummukainen LU, Victor Galaz (SRC) och Berit Arheimer SMHI.
Det blev svårt att välja bland de fyra olika seminarier som ordnades i varje programsession. I år var ambitionen att blanda naturvetenskapligt fokus med humanistisk och samhällsvetenskaplig klimatforskning och sammantaget blev det mycket mer tillämpat än vad jag hade trott. Jag träffade inte någon annan som var från kommun men väl en från region Blekinge, en journalist och en från Svensk kärnbränslehantering. Ett 100-tal doktorander presenterade posters i fyra olika sessioner och doktoranderna dominerade deltagarna. Ett ganska stort antal var gästforskare från andra länder där Kina dominerade. En mycket stor del av forskarna kom från Lunds universitet.
Sammantaget var konferensen mycket givande och jag hade ett tiotal sidor anteckningar med mig hem samt flera intressanta rapporter. Kritiken mot den svenska regeringen var omfattande och det var pinsamt i ett internationellt perspektiv även om inte så många länder når upp till sina antaganden. Kombinationen mellan klimatåtgärder och åtgärder för biologisk mångfald togs upp i några sessioner och är något som blir allt tydligare att båda områdena bör hanteras tillsammans för att nå bäst framgång. Särskilt utbyte fick jag av bland annat av inlägg från Åsa Persson SEI, Henrik Smith vid Lunds universitet och Mikael Karlsson vid Uppsala universitet.
Jag hoppas verkligen att konferensen återkommer om två år.
