Jag gillar engelsmän! De är så sociala och trevliga och lätta att prata med. Och så har de en så härlig humor med lagom mycket ironi och sarkasm men med glimten i ögat. Därför var det en mycket angenäm upplevelse att tillbringa en hel dag med en grupp på 15 engelsmän och två skottar. Allt började med en kontakt som jag fick med Sam Youd via EU-projektet Hybrid parks. Sam fick höra om mitt intresse för japanska trädgårdar och bjöd in mig till Tatton park i England där han varit chef i närmare 30 år. Tatton park har också en av Europas finaste japanska trädgårdar och i arbetet med att restaurera den 100 år gamla trädgården hade Sam hjälp av Samao Fukuhara som är specialist på japanska trädgårdar vid Osaka universitet. Sam gav mig adressen till Fukuhara som i sin tur bjöd in mig till en heldag med det engelska sällskapet ”The japanese garden society” som hade en två veckors resa till Kyoto. Jag fick också den stora äran att få göra en kort intervju med herr Fukuhara på morgonen innan rundturen.
Fukuhara är landskapsarkitekt och har under många år utbildat elever vid Osaka Universitet för konst och avdelningen för planering. Hans genombrott i Europa kom 1996 när han fick möjlighet att medverka i restaureringen av den japanska trädgården i Kew garden i London. Han formgav den fina stenträdgården intill den japanska paviljonten. Detta första uppdrag gav seden fler möjligheter med restaureringen av den japanska trädgården i Tatton park 2001 och samma år gjorde han en japansk trädgård till Chelsea flower show som vann guldmedelj. Trädgården flyttades sedan till Wales national botanical garden där den idag finns att beskåda. Fukahara har sedan dess gjort ett flerta workshops i England för intresserade av japanska trädgårdar. Han har även arbetat i Nice och Turkiet med att anlägga japanska trädgårdar. Det har också blivit en del privata trädgårdsuppdrag bland annat i London. Det är min förhoppning att kunna göra en artikel utifrån min intervju med Fukuhara för någon tidskrift i Sverige.
Under vår rundvandring i Kyoto blev vi guidade av Nori, Junior och Hiro-sam (minns inte hans fullständiga namn). Nori är en japansk trädgårdsdesigner som fått sin utbildning i England. Hon berättade att hennes intresse för japanska trädgårdar kom först när hon studerade i England. Innan dess tyckte hon de var tråkiga och längtade mer efter det exotiska europeiska trädgårdsidealet. På grund av hennes tid i England fick hon översätta vad som sades mellan engelska och japanska. Junior och Hiro är trädgårdsmästare med mångårig erfarenhet av praktiskt arbete. Junior pratar en del engelska medan Hiro inte gärna gör det.
–
Vi började med att vandra till ett litet tempel strax nordväst om Kyoto station. Här tar man normalt inte emot besökare men Fukuhara hade lyckats övertala ledningen om att släppa in oss. Det var en utsökt liten stenträdgård som låg längs med huvudsalen i templet. Anläggningen hade tidigare funnits på en annnan plats men tvingats flytta på 1950-talet då en ny skola skulle uppföras. Märkligt att man tillät en av Kyotos finare trädgårdar uppförd av kända trädgårdsanläggare på medeltiden att förstöras. Halva trädgården kunde återuppföras på den nya platsen och det var en svår uppgift för arkitekten att få in så mycket som möjligt av de väsentliga elementen i den nya trädgården. Huvudtemat är en stilistisk bäck bestående av stora flata runda stenar som omges av mossklädda kullar, välplacerade stenar och några träd och buskar i bakgrunden.
Vårt nästa besök blev den publika trädgården Shosei-en som tillhör Higashi Hinganji templet men ligger ca 400 meter österut, strax nordöst om Kyoto station. Detta är en klassisk promenadträdgård kring en damm med flera fina byggnader. Körsbärsblommorna stod i full blom och parken var full av aktiviteter med många kimonoklädda besökare och värdinnor i tehusen. Trädgården har många mindre delar med flera små tehus med tillhörande trädgård, en takklädd trädbro och mindre paviljonger för att betrakta trädgården. Vid infarten finns en imponerande stenmur ca 3 meter hög bestående av en blandning av gamla och nya stenar i olika former.
Dagens tredje och sista besöka blev till Nishi Honganju templet nordväst om Kyoto station (mycket promonerande fram och tillbaka). Här fick vi möjlighet att se två fantastiskt fina mindre trädgårdar som bara kan ses i guidade grupper. Templets guide berättade på japanska och Nori översatte efter bästa förmåga för den engelskspråkiga halvan av gruppen. Vi började med Hiunkaku som är i klass med Kinkaku och Kankaku templen. Detta är ett gästhus som ligger mycket vackert i en damm med broar ut och ursprungligen anlände besökarna i båt till en dörr i vattenbrynet. Den andra trädgården var Kokei no Niwa – tigercanjonträdgården. Detta är en stenträdgård som skall betraktas från templet och här finns ett stort antal mindre palmträd på kullarna. Trädgården är kinesiskt inspirerad och återger landskapet vid Rozan i Kina. Tempeltaket i bakgrunden återspeglar formen av berget Rozan. Vi blev också visade de finas salarna, speciellt storksalen, och den gamla noscenen. Ingen av dessa platser fick vi dock fotografera. Det är oftast fotoförbud på de mindre templen och på tempel med många dyrbarheter. Man är rädd för att det läggs ut för mycket foto på webben av olika anledningar.
Jag var mycket nöjd efter min dag med den engelska gruppen och våra duktiga guider. Jag lärde mig lika mycket från engelsmännen som från guiderna eftersom sällskapet har mycket kunniga och engagerade medlemmar som gärna delar med sig av sina kunskaper.
