Det är en strålande vårdag med körsbärsträden i full blom när jag går från stationen i Meguro till mötesplatsen med fru Furukawa från Wild Bird Society of Japan. Fru Furukawa är pensionär men jobbar två dagar i veckan som volentär hos organisationen och har lovat att hjälpa mig att översätta mellan engelska och japanska. Hon leder en grupp av ca 40 volentärer som framför allt översätter föreningens publikationer och hemsida till olika språk. Ganska många japaner förstår en hel del engelska men de vågar inte prata. Skriven engelska fungerar dock mycket bättre.
Fru Furukawa är en mycket aktiv pensionär och har en rad andra engagemang förutom för WBSJ. Hon beskriver kort organisationen medan vi promenerar till deras kansli i Nishi-gotanda. Organisationen bildades redan 1934 och har idag 40 000 medlemmar över hela Japan i 90 lokala grupper. Kansliet finns i Tokyo och har ca 80 anställda. Dessutom finns ett 40 tal guider och förvaltare som arbetar ute i det 10-tal fågelskyddsområden som föreningen sköter. Föreningens mål är att skydda fåglar och deras livsmiljöer, uppmuntra folk till fågelskådning och genomföra forskning om fåglarnas status och habitat.
Vi anläder till kontoret som är beläget på två våningar i en hög kontorsbyggnad. Jag har blivit lovad att träffa chefen för naturvårdsavdelningen Yutaka Yamamoto för en intervju och förtydligade att vi inte behöver ta upp tid för de högre cheferna vid mitt besök. Men Japan är ett mycket formellt och hiarkiskt samhälle och både direktören Hitoshi Sato och styrelseledamoten Toshikazu Iizuka kommer och är med delar av mötet. Den traditionella proceduren med överlämnande av visitkort sker varje gång man möter en ny person och jag är inte riktigt van och fumlar ordentligt med mina visitkort. Japaner är så vana vid överlämnandet att det verkar som om de fångar kortet i luften och plötsligt håller det artigt i båda händerna framför sig.
Vi sätter oss ner i konferensrummet och introducerar varandra. Herr Iizuka visar ett exemplar av deras månadsmagasin där Lars Jonsson har gjort det vackra omslaget och finns presenterad. Lars har besökt Japan många gånger och särskilt nordön Hokkaido. Iizuka berättar också om kansliets organisation som är uppdelad på sex avdelningar; insamling, naturvård, projekt på Hokkaido, förvaltning och guidning av fågelskyddsområden, utbildning och försäljning samt administration och ledning. Den totala omsättningen i föreningen är hela 1 miljard yen som motsvarar ca 80 miljoner kronor. 20% av intäkterna kommer från de 40 000 medlemmarna, ca 50% i ersättning från stat och regioner för arbete som föreningen utför och resten från donationer och de ca 10 000 supporters som stödjer föreningen. Att bli medlem i föreningen kostar 5000 yen (ca 410 SEK). Antalet medlemmar är sjunkande beroende på dålig ekonomi, bland annat som ett resultat av jordbävningen 2011 med efterföljande tsunami och kärnkraftsolycka i Fukushima. Donationerna ökar dock något vilket kompenserar för minskade medlemsintäkter.
Föreningen arbetar med flera stora projekt just nu både för att skydda sällsynta arter och för att uppmärksamma mer vanliga arter. Ladusvalan är en uppskattad fågel i Japan men håller tyvär på att minska. WBSJ har startat en kampanj för att få människor att rapportera in uppgifter om ladusvalor och häckningar samt att hjälpa till med nya boplatser och stödja arbetet för att hjälpa artens framtid. En stor dagstidning skrev om deras projekt och resulterade i över 8000 inrapporterade ladusvalebon. Ett annat projekt är att bevara japanese murrelet (Synthlibotamphus wumizusume) som är endemisk för Japan och endast har ca 5000 individer kvar. Man vet ganska lite om arten och en del av arbetet består av forskning för att öka kunskapen. Man försöker också minska hoten från predatorer som råttor och djungelkråkor samt störning från fisket på småöar där arten häckar. Föreningen har flera projekt på nordön Hokkaido där de också äger en del mark. I byn Tsurui har de en utfodringsstation för den japanska tranan (grus japonensis) med tillhörande forskningsstation. Tranorna finns framför allt i angränsande Kushiro våtmarksområde som är nationalpark och har ökat från ca 100 för några decennier sedan till över 1000 idag. Det var intressant att höra att de vill minska på utfodringen vintertid för att tranorna skall bli bättre på att söka föda själva. Utfodringsplatserna är dock mycket populära platser för besökare och fotografer och det blir inte helt lätt att begränsa deras möjlighet att komma nära fåglarna och därmed påverka den lokal turismen i området. Föreningen har också köpt in en del skogsområden för att hjälpa Blakistons fiskuv (Ketupa blakistoni) som bara finns kvar i ca 50 par på Hokkaido. De försöker att starta ett holkprojekt för att hjälpa arten men har ännu inga funderingar på uppfödning. Jag tipsar om projekt Berguv i Sverige och de framgångar som man haft här. Man försöker även att plantera nya träd för att skapa framtida miljöer samt utfodrar med fisk i speciella dammar vintertid för att öka överlevnaden. Ett stort problem för uvarna är högspänningsledningar och föreningen har satt upp avväjningsmarkörer på flera viktiga platser.
Föreningen är aktiva i Birdlife international och har i Japan valt ut 167 viktiga fågelområden som man vill bevara för framtiden. Endast två av dessa är idag helt skyddade, 71 delvis skyddade, 39 har bristande skydd och 55 saknar helt skydd. Det finns med andra ord mycket kvar för föreningen och andra japanska naturvårdsorganisationer att göra. Förutom WBSJ finns två andra större föreningar som arbetar med fågelskydd, nämligen Yamashina Institute for Ornithology och WWF. WWF är den japanska delen av den världsomspännande organisationen Världsnaturfonden. Yamashina sysslar främst med ringmärkning och färgmärkning av fåglar och forskning kring flyttning och ekologi. De arbetar också med flera bevarandeprojekt bland annat för Okinawarallen (Rallus okinawae) och white tailed albatross (Phoebastria albatrus).
Jag frågar Yamamoto vilka som är de störsa hoten mot fågellivet i Japan idag och han funderar en stund innan han och Sato beskriver fyra huvudsakliga problem; 1) Habitatförlusten som var större förr men har minskat på grund av försämrad nationell ekonomi, 2) Främmande arter och det hot de utgör för den inhemska faunana och floran, 3) föroreningar av olika slag samt 4) utarmningen av kulturlandskapet. Det finns uppgifter om att så mycket som 50% av arterna på den nationella rödlistan finns i de traditionella kulturpräglade miljöerna i övergången mellan risodlingar och skogsmark. När man reser genom det japanska landskapet blir man förskräckt över hur omfattande förändringar som skett genom enorma stadsbildningar, motorvägar, järnvägar och enorma kuststräckor och vattendrag klädda i betong och cement för att hindra erosion och naturkatastrofer. Den stora ekonomiska utvecklingen under 1950- till 1980-talen förändrade landskapet och det är först nu man får en tydlig bild av effekterna.
Min sista fråga är om de tycker att lagstiftningen är tillräcklig för naturvårdsarbetet i Japan. Sato svarar att lagstiftningen täcker in större projekt men det saknas reglering för regionala och lokala projekt som har stor påverkan på naturen. Här är det viktigt med allmänhetens medvetande och intresser för naturvårdsfrågor. Många lokala grupper startas för att protestera mot stora ingrepp i naturmiljön och flera av de större naturvårdsorganisationerna har bildats på detta sätt. Mycket av inspirationen till naturvårdsarbetet i Japan har kommit från Europa och USA men idag börjar de mer och mer hitta sina egna inspirationer och har kommit långt i sitt arbete. Det finns en hel del spännande erfarenheter att hämta från Japan.
Vi avslutar med en rundvandring på kontoret och jag får träffa medarbetare på de olika avdelningarna. Det blir en ansenlig hög med visitkort och mina tog slut redan i början av dagen. Jag är särskilt imponerad av deras pedagogiska arbete och de många publikationer de tagit fram. Jag fick också möjlighet att prata med Seiji Hayama som arbetar med Blakistons fiskuv samt Tatsuya Ura som håller på med vindkraftverk och risker för fågellivet. Han gav mig flera exempel på artiklar från USA och Europa med erfarenheter från olika platser. Vi besökte också shopen som hade ett mycket stort utbud av varor att köpa direkt eller via postorder. Jag blir alltid så imponerad av hur välutrustade japanska fågelskådare är med både klädsel och hjälpmedel i senaste mode. Så är det generellt med japaner att de går verkligen in för sina uppgifter och intressen med 100%.
Jag tackar mina värdar under närmare 3 timmar och beger mig hemmåt i storstadsdjungeln.
Per Blomberg