Den japanska trädgården är världskänd för sitt formspråk och förfinade gestaltning. Den skiljer sig en hel del från västerländska traditionella trädgårdsanläggningar men har också inspirerat många med sin enkelhet och naturinspiration. Ett klassiskt inslag i tempelträdgårdar är grusytor som har sitt ursprung i uttorkade flodbäddar eller stränder. Den mest forfinade formen är zenträdgården som ibland enbart består av grus och utplacerade enstaka stenar med stor symbolik och tanke bakom. Andra viktiga inslag i japanska trädgårdar är de klippta träden som påskyndar åldrandet och efterliknar gamla vindpindade träd vid kusten eller i bergen. Klippningen påminner mycket om hur man skapar bonsai, miniatyrträd. Andra viktiga inslag i trädgården är stenar i olika former och storlekar, stenlyktor, bambustaket, mossa istället för gräs och struktur och form mer än färger. Det finns några fler huvudformer i den traditonella japanska trädgårdskonsten. Landskapsträdgården är ofta uppbyggd kring en stor damm med promenadstigar runt. Här påminner anslaget om den Engelska landskapsparken där man skall uppleva nya utblickar och företeelser allteftersom man man vandrar genom trädgården. Många av de äldre anläggningarn har inspiration från poesin eller samlar viktiga symboler eller efterliknadr platser i trädgården. En tredje viktig typ av trädgårdar är tehusträdgården som mer är till för att meditera över. Denna har inspirerat många mindre privaträdgårdar där man anlägger trädgården som en viktig dela av huset och utsikten från huset. Man betraktar trädgården från olika platser i det halvöppna huset. Det finns väldigt många fina trädgårdar och parker att besöka i Japan och Kyoto står i en klass för sig. Här har många av templen egna fina trädgårdar och de bevarade palatsen och villorna som kejsarfamiljen skapat erbjuder också fina anläggningar. Några av de mest intressanta moderna trädgårdarna finns i anslutning till museer som Adachi museum på västra Honshu och Nezu museum i Tokyo.