2021 bestämde jag mig för att gå alla skåneledens etapper utöver de som jag redan gått. Det innebar cirka 110 mil skåneled med etapper som varierar mellan ca 10-20 kilometer. Anledningen var att lära känna Skåne bättre men också att få motion och ibland trevligt sällskap på vandringen. I december 2023 var jag klar efter cirka 50 dagsvandringar på helgerna och tre längre vandringar med övernattning, Båstad-Örkelljunga, Österlenslingan och Löddeköpinge-Landskrona. Övriga kunde jag gå mellan tåg och busshållplatser men den längsta blev 34 km mellan Hörlinge och Vittsjö. Snart efter avslutat projekt fick jag känning av artros och fick allt mindre möjlighet att vandra med tiden. I februari 2025 fick jag äntligen operation och en ny höftprotes. Rehabiliteringen gick bra och sommaren 2025 var jag återställd. Under hösten 2025 upptäckte jag att det bildats nya etapper på Vattenriketleden samt en ny led längs sydkusten och avslutande sträcka på Öresundsleden söder om Spillepeng. Under jullovet 2025-26 genomförde jag så åtta dagsvandringar för att komplettera hela Skåneleden. Tre vandringar från Arlöv till Höllviken, tre från Trelleborg till Ystad och en från Sibbhult till Arkelstorp (24 km). En avslutande liten vandring band ihop en missad läng från Malmö C till Bulltofta (6 km).
Vandringarna har gett fantastiska naturupplevelser men även möjlighet att se mindre trevliga landskap mellan pärlorna. Stora delar av nordöstra Skånes skogslandskap består av tråkiga granplanteringar och stora hyggen. Längs västkusten finns omfattande industrimiljöer och städer som inte ger så stora positiva upplevelser för vandraren. Att få sällskap under vandringar är mycket trevligt och ger en helt annan form av samtal än i vanliga fall. På nästan alla etapper har jag upptäckt något som skulle kunna rapporteras till förvaltaren av skåneleden men det har oftast inte blivit av. Mycket handlar om skadegörelse eller partier som är svåra att välja rätt väg. Trots detta tycker jag att Skåneleden är fantastiskt förvaltad med bra information, bra markering och trevliga rastplatser. Tyvärr är alla markägare inte positivt inställda och flera sträckor skulle kunna ha skett i mer trevlig natur än på landsvägar och skogsbilvägar samt några partier helt utan markering.
