Lisa Röstlund fick mycket uppmärksamhet för sin kritiska granskning av svenskt skogsbruk i boken ”skogslandet” (2022). Jag lyssnade på den som ljudbok under min rundresa i Finlands skogslandskap sommaren 2023 och blev mycket berörd. Nu är hon tillbaka med en ny bok och kritisk granskning av Norges energi- och klimatpolitik i ”Norgeparadoxen”. Återigen gör hon en mycket bra och känslomässigt stark granskning av dubbelmoralen i norsk politik och samhällsdebatt. Olja och gas är lika viktiga norska identietsmarkörer som den storslagna naturen eller lusekoftor. Det är mycket få röster som höjs för att det inte är hållbart att fortsätta ta upp olja och gas som nu sker. Och mycket mer olja och gas planeras att tas upp. Till försvar ges att utvinningen i Norge är så mycket bättre än i alla andra länder och har bidragit till omfattande välstånd. Det är bättre att Norge tar upp oljan och gasen än att andra gör det och det är inte Norges ansvar för hur det sedan används, lika lite som det är Sveriges ansvar för hur Bofors kanoner används runt om i världen som en norsk industriledare utrycker sig.
Och det finns starka samband mellan politik och olje och gasindustrin. Greenwash når oanade nivåer och det finns tydliga samband med laxodling, vindkraftsetablering, djuphavsgruvbrytning och koldioxidlagring. Det är en mycket övertygande och sorglig berättelse som gör att det är lätt att förlora tron på mänskligheten. Ett av världens rikaste länder som har ofantliga ekonomiska reserver i oljefonden vill bara ha mer. Precis som Lisa reflekterar över egen skuld finns det anledning till rannsakning. Varför gör vi inte mer? Det är en mycket viktig och bra bok som får betyg 4 (av 5) och som alla borde läsa.
