Jag minns att jag läste boken för 20 år sedan med behållning och kunde inte låta bli att köpa den igen på Erikshjälpen för 40 kr i mitten av oktober 2023. Göran Rosenberg har skrivit en underhållande och allvarlig pamflett för människovärdet och vårt beroende av samhället i boken ”Plikten, profiten och konsten att vara människa”. Med plikten menar Rosenberg de åtaganden som vi har till varandra som samhällsmedborgare och över generationerna. I en värld där den individuella friheten har blivit viktigare än allt annat glömmer vi bort fördelarna med plikten och vårt beroende av vandrandra. Den som är fri från plikter har inte heller någon koppling till andra och blir en ickemänniska. Med profiten menar Rosenberg ett brett förhållande till de fördelar som vi kan få av världen omkring oss, inte bara pengar. Huvudbudskapet är att vi behöver både plikt och profit för att fungera som människor och samhälle och var sak har sin plats. Det går inte att lösa plikter med profit, det vill säga låta marknaden lösa våra plikter till andra människor. Främst gäller detta den stora marknadsinblandning som skedde inom vård, skola och rättsväsende i slutet av 1900-talet och som Rosenberg anser riskerar att rasera samhällsförtroendet. Inom klinisk läkarvård finns det möjlighet att värdera olika åtgärder ur effektivitetshänseende men för att vårda sjuka och äldre finns inga effektivitetsmöjligheter. Samma gäller för uppfostran av våra barn och unga eller bestraffning och återanpassning av förbrytare. Han tar ofta hjälp av historiska filosofer för att resonera kring olika etiska dilemman vilket ger stadga åt argument och historiskt perspektiv. jag var tidigare helt klar över behovet att skilja på plikt och profit och blev ännu mer övertygade av omläsningen av Rosenbergs bok. Det blir betyg 4 (av 5) för ett viktigt debattinlägg som är lika aktuellt idag som för 20 år sedan (om inte ännu mer). En av många intressanta analyser var ytterligheterna av att styra med förnuft och känslor, där kommunismen var ytterligheten av förnuft och faschismen ytterligheten av känslor. Allt går att planera med förnuft utan historiska plikter i kommunismen och allt går att motivera med känslor utan krav på förnuftets bevisbörda i faschismen.
