I sydöstra Litauen ligger nationalparken Dzukijo som är stor men huvudsakligen består av brukad tallskog med några kärnområden som är skyddade som strikta reservat med beträdnadsförbud. Genom området rinner flera floder som kantas av rikare sump- och ädellövskog samt många byar med välbevarad gammal bebyggelse. Huvudorterna är Marcinkonys i söder och Kernane i den centrala delen av parken. Söder om Marcinkonys ligger huvudattraktionen som är ett stort myrlandskap på gränsen till Vitryssland men som har beträdnadsförbud och bara kan besökas med särskilt tillstånd eller guide. Den fasta inträdesbiljetten till parken har ersatts av en frivillig donation som rekommenderas till 1 Euro. Vid mitt besök skulle besökscentrena i de båda tätorterna vara öppna men så var inte fallet och då jag ringde telefonnumren på dörrarna var det ingen som svarade. Detta begränsade mina möjligheter att besöka de strikta reservaten och jag fick nöja mig med vandringar kring byarna och några stopp på vägen norrut. Halvvägs mellan de båda huvudorterna finns ett utsiktstorn på en mobilmast och i Kernane har man byggt ett särskilt utsiktstorn med utsikt över floddalen nedanför. Floran har mycket gemensamt med skandinavien och domineras av magra tallhedar med inslag av rikare markförhållanden i floddalarna. Byarna omges av kulturmarker men det verkar saknas slåtter- och betesmarker med kontinuitet. Varje by har minst ett storkbo och för tillfället låg den ena partnern och ruvade äggen medan den andra var ute och letade mat i markerna.
