Det har nu gått 15 årt sedan Claes Barnes och Lars J Lundgren skrev denna sammanfattning av svensk miljöhistoria för Naturvårdsverkets förlag i serien Monitor 21. Boken är på 280 sidor i storformat och rikt illustrerad och ger en pedagogisk och bra beskrivning av hur miljöfrågorna blivit en allt viktigare del av samhällsutvecklingen. Det är samtidigt en deprimerande läsning om människans oförstånd eller oförmåga att förutse de negativa konsekvenserna av sitt handlande. Den som blundar för miljöfrågorna kan kanske uppleva sig leva i den bästa av världar men den som är något insatt i frågan kan inte vara annat än orolig. Visst finns det positiva trender inom miljöområdet med minskande ozonhål, utsläpp av tungmetaller och återhämtning för viltstammar och rovfåglar. Men i det stora hela är det bara svagare inbromsningar eller undanmanövrar i en resa som inte bådar gått. Ett slående exempel är överutnyttjandet av havets resurser där nästan alla fiskpopulationer har påverkats negativt och många utgör bara en bråkdel av tidigare bestånd och kanske aldrig återhämtar sig. Forskningen har varit tydlig med vad som är rimligt men politiken har påverkats av fiskenäringen och ger för höga fiskekvoter vilket drabbar alla på sikt. Den enkla sanningen ”allt sprids – inget försvinner” borde vara tillräckligt för att begränsa skadliga ämnen eller halter i miljön. Sverige var under slutet av 1900-talet ledande inom miljöområdet i världen men har tappat initiativet och idag är det EU som är pådrivande. Trots att det gått 15 år sedan boken kom ut känns den aktuell även inom klimatfrågan och alla i Sverige borde läsa denna. Det blir betyg 4 (av 5) för en viktig del av vår historia som berättar mycket om vår framtid.
