24 forskare har i en antologi med Jacob Witzell som redaktör tagit sig an hållbarhetsomställningen inom transportsektorn med underrubriken ”Kunskap, makt och mening i nationell transportplanering”. Det är intressanta analyser av Trafikverkets planering i förhållande till de direktiv och mål som riksdag och regering satt upp. Slutsatsen är att de arbetsmetoder som verket använder är konserverande i en traditionell teknokratisk och samhällsekonomisk bedömning av framtida prognoser. Alternativa aspekter passar inte in i modellen och lämnas därför utanför även om de är viktiga för att nå nationella mål och lagstiftning. Det blir en illusionär tro på den rationella planeringen för allas bästa där politiken har svårt att få genomslag. För att nå klimatmålen måste Trafikverket ändra på sina arbetsmetoder och acceptera sin betydelse för beteendeförändringar i mobilitet. Det handlar inte bara om teknikomställning och styrmedel utan en lång rad normer och värderingar som påverkas av trafikinfrastrukturens utformning. Bilens betydelse för allas välbefinnande döljer olika gruppers behov och konflikter inom trafikinfrastrukturens utformning. Ökat medborgarinflytande och öppnare planeringsansatser är förutsättningen för en lyckad och snabb omställning till ett hållbart samhälle. Det blir betyg 3 (av 5) för en intressant analys även om de vetenskapliga referenserna är få och otydliga.
