Michael J. Sandel undervisar i politisk filosofi vid Harvard universitet i USA. Han har skrivit flera intressant böcker som ”What money can´t buy”, ”The moral limits of market” och ”Justice” om moral och politik. Här handlar det om det demokratiska västvärldens strävan efter att meriter ska vara vägledande för position i samhället och inte arv. Att en tandläkare ska vara bra på sitt yrke är väl något som vi alla önskar när vi går dit. Men vad händer om meriter genomsyrar hela samhället och kopplas ihop med ekonomin? Då får vi meritokrati som har en lång rad negativa konsekvenser. Det är dessa som Sander resonerar kring i sin bok. En tävling mot bästa utbildning och bäst betalda jobb resulterar i att en stor del av befolkningen måste bli förlorare. Det innebär även en stor stress för de som lyckas. Samtidigt har rörligheten mellan inkomstklasser minskat dramatiskt i både USA och Europa. Arv har fortfarande en avgörande betydelse för framgång men tron på merit gör att de som lyckas tillskriver detta förmåga och hårt jobb och de som misslyckas får förklarat att det är deras eget fel. Den politiska skillnaden idag består inte av fördelningspolitik utan ”värderingspolitik”. De som dras till högerpopulism är främst de som inte läst vidare på högskola eller universitet och som missgynnats av globalisering och förbättrade möjligheter för minoriteter. De skyller på eliten som ser ner på dem (de får skylla sig själva) och som med neoliberal ekonomisk politik har ökat skillnaderna i samhället. Tilliten mellan människor är förutsättningarna för ett samhälle och Sanders menar att Meritokratin är ett av de största hoten mot tilliten. Ett av de förslag som han tar upp är att lotten ska spela större roll i antagningar och fördelning av privilegier. Är man behörig att söka till Harvard finns det inga forskningsresultat som visar att den som högst IQ (SAT-testet) når bäst resultat i livet och bidrar mest till samhället. Med en lottning av de behöriga minskar konkurrensen och känslan av att vara förmer än andra. Dessutom finns det moraliska komplikationer att intelligens som till stor del är medfödd skulle premieras över hårt arbete. Det är en mycket intressant bok som jag ger betyg 4 (av 5). Bland annat noterar jag en mycket skarp kritik mot demokrater i USA och socialdemokrater i Europa som påskyndat meritokratiseringen de senaste 30 åren och inte varit en motvikt till de neoliberala strömningar som hävdar att pengar är det som bäst värderar mänskliga relationer och samhällsvärden. Svaret på ojämlikhet har varit att läsa vidare på universitetet. Flertalet av Tony Blairs labourregering hade utbildats på Oxford eller Cambridge. För 70 år sedan var det en minoritet i regeringen efter andra världskriget och deras politiska framgångar var inte mindre imponerande. Samma utveckling har det varit i demokraterna och i svenska arbetarrörelsen.
