Petter Larsson är frilansande kulturjournalist som regelbundet skriver för bland annat Aftonbladet och HD-Sydsvenskan och har ett förflutet som ledarskribent på Socialdemokratiska Arbetet och veckotidningen Efter Arbetet. Han har i boken Riggat gett sig på myten om Sverige som klassresornas förlovade land och hur meritokratin legitimerar den växande ojämlikheten. Den sociala rörligheten har inte ökat i landet på 70 år och de högutbildades barn har 900 procent större chans än de lågutbildades att läsa på universitetet. Meritokratins ideal gynnar eliten och befäster ojämlikheter. Få kan göra en klassresa och många måste bli kvar i lågavlönade och lågstatusyrken. Särskilt intressant är hans resonemang kring högerpopulistiska framgångar som resultat av ett meritokratiskt ideal där klass inte är orsak utan statusförändring. SD-väljarna är i stor utsträckning kritiska till de välutbildade och de som fått ökad status i samhället vilket sänkt deras egen status. Reaktionen är inte att kritisera kapitalackumulationen i den rikaste procenten utan att rikta kritiken mot de som har lägre status, invandrarna, för att höja sin egen status. De åtgärder som krävs enligt Larsson är klassisk fördelningspolitik med skatt på kapital och arv samt stärkta institutionella åtgärder i förskola och skola för att jämna ut förutsättningarna. Det är deprimerande att se statistik för hur bestående resurskoncentrationen är till eliten i kommande generationer. Men hoppet ligger i att 70% av befolkningen är förlorare på dagens kapitalförflyttning till de rikaste och måste reagera på sikt. Jag är mycket imponerad av Peter Larssons argumentation, språk och insprängd humor och ger en stark 4:a (av 5) i betyg för en bok jag verkligen rekommenderar. (det blev två böcker på samma dag idag).
