Det är något väldigt spännande med den förhistoriska platsen Uppåkra, eller vad den då hette, och alla de spår som arkeologin hittat under de senaste decennierna. Dick Harrison har gett sig på att sammanfatta kunskapsläget ur ett historiskt perspektiv med intressanta utblickar till anknytande händelser i omvärlden för att bättre kunna förstå de fragment vi har till vårt förfogande. Underrubriken på boken är ”En järnåldersmetropols uppgång och fall”. Det är en pedagogisk genomgång av de spår vi har till vårt förfogande och hur de kan tolkas. Idag har bara två promille av det väldiga kulturlagret undersökts och mycket lär bli upptäckt i framtiden. Särskilt spännande tycker jag det är med övergången till medeltiden och hur Lund kunde överta den forntida centralplatsens roll. Hypotesen att den allt starkare kungamakten etablerade en kungsgård strax utanför maktcentret norr om Höjeån på utmarken som succesivt utkonkurrerade järnåldercentret låter rimligt. Jag förundras också över det 1000 åriga maktcentrat som blev Bara härad i kungens administration i början av medeltiden. Varför just Bara som namn på den nya indelningen? Jag tycker också det låter rimligt att det ursprungliga namnet på järnålderscentret var samma som det konkurrerande maktcentret tog till sig nämligen Lund. Det var vid Uppåkra kulthuset med 1000-årig historia hade legat och namnet Lund vore inte någon överaskning. Det blir betyg 3 (av 5) för en bra sammanfattning om järnåldern i Uppåkra.
