De gamla fiskelägena längs Bohusläns kust har en urban täthet och samtidigt en inbjudande charm och skala som lockar turister och sommargäster i tiotusental. Viss komplettering sker i gammal stil och utifrån äldre struktur men mycket av det nya är i en helt annan skala och ett annat utförande. Varför är det så svårt att återskapa småskaligheten och den mänskliga skalan? Är det ekonomin eller byggindustrins mekanisering? Vår planeringsprocess eller modernistiska kultur? De gamla husen följer topografin och spränger sig inte ner i berget. Mobiliteten var för med båt och till fots men nu ska bilar och arbetsfordon ta sig fram överallt. Turismen och sommargästernas intresse har medfört mångdubbla fastighetsvärden som gör att lokalbefolkningen inte har råd att bo kvar. De många märkesbutikerna och outlettälten påminner mer om externhandel än fiskeläge. Men utan att kopiera byggnadsstilar finns det mycket att inspireras av när det gäller skala och strukturer. Hur man skyddar sig mot vädrets makter och samtidigt skapar en spännande vandring genom samhället. Täthet men samtidigt utrymme för trädgård och verksamhet, enhetlighet i materialval och samtidigt står variation i utförande.
