Bokförlaget Verbal gav 2020 ut en antologi med 13 röster om klimatomställningen i praktiken. De medverkande har olika bakgrund och specialkompetenser och belyser så skilda områden som exportsektorn, cykelåkerier, industripolitik, jordbruk, skogsbruk, tillväxt och grön ny giv. Det är en intressant men ganska spretig sammanställning som inte ger någon tydlig bild av vilken väg som är önskvärd. Framför allt ifrågasätter jag Rolf Björhedens okritiska hållning till skogsbrukets frälsande roll i klimatarbetet och Rikard Warlenius kritik av tillväxtkritiken. När det gäller skogsbruket förutsätter en kolcirkel 110 år men vår utmaningar att nå Parisavtalet sker under de kommande 7-10 åren och då ger biobränslen en enorm klimatpåverkan. Samtidigt är inlåsningen av kol i träprodukter idag mycket liten då merparten eldas upp inom en snar framtid. Substitionsvinsterna är också kraftigt överskattade liksom kontinuitetsskogsbrukets produktivitet är underskattade. Warlenius kritik av nerväxtförespråkarna har fog men samtidigt är han fullt medveten om Sterns beräkningar om en 20% minskning av BNP som konsekvens av klimatförändringar om inget görs fram till 2100. Som exempel förs Sveriges och Frankrikes omställning från fossilenergi till kärnenergi på 1970-talet då en minskning av koldioxidutsläppen blev 35% på 10 år. Detta motsvarar den omställning som vi står inför på alla områden de kommande åren. Men tillväxtens förespråkare är lika naiva som nerväxtens förespråkare. Slutsatsen blir tyvärr pessimistisk då redan de investeringar som krävs för att nå Parisavtalet innebär att vi överskrider Parisavtalet! Med nuvarande regering i Sverige under kommande 4 år är möjligheten att nå Parisavtalet helt klart kört. Istället för en 10% minskning per år står vi inför en ökning! Eventuella kommande generationers dom över vår dumhet blir hård. Ett vällovligt ändamål ger ändå boken betyg 3 (av 5). Lånades på stadsbiblioteket i Lund i mitten av december 2022.
