Jonna Bornemark har skrivet en mycket intressant bok om pedanternas världsherravälde där hon med hjälp av renässansfilosofer hjälper oss förstå vårt behov av intellectus i en värld dominerad av ratiot och New Public Management. Det är också en svidande kritik av scientism och fokus på naturvetenskap där vi mer än någonsin behöver humaniora. När bara det mätbara är värt något är vi väldigt farligt ute. Det odefinierade och ogreppbara behöver alltid diskuteras och Bornemark gör det på ett övertygande sätt även om texten bitvis blir tung med alla filosofiska begrepp och argumentation. Som klaras blir resonemanget då vardagsvärlden speglas i de gamla filosofernas världsbild. Skolan, sjukvården och samhällsplaneringen handlar om människor och mänskliga värden som är mycket svåra att mäta och när så sker görs det på ett felaktigt och förenklat sätt. Det angelägna ämnet ger en klar 4:a (av 5) trots ett bitvis svårgenomträngligt språk.