Sado är en mytomspunnen ö som ligger i havet norr om huvudön Honshu. Hit skickades politiska fångar och kriminella under edoperioden för att regimen skulle bli av med dem. Bland de deporterade fanns en före detta kejsare och inflytelserika präster. Ön hade även japans viktigaste goldförekomst och guldgruvan på norra delen var i drift från början av 1600-talet ända fram till slutet av 1900-talet. Sado är också berömt för sina trumgrupp som uppträder på festivalen varje år samt turnerar i världen med sin musik. Men det som ön är mest känd för är nationalfågeln Toki, den japanska ibisen (nipponia nippon).
En gång i tiden var den en ganska vanlig fågel i Japan men började minska under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Till slut fans den bara kvar på ön Sado där den fortsatta att minska. 1981 fångades de sista fem individerna in för att försöka föda upp arten i fångenskap. Tyvärr lyckades man inte kläcka några ägg från fåglarna och då man undersökte fostren visade de sig innehålla mycket höga halter kvicksilver. Det blev besprutningen av risfälten som utrotade arten i Japan och på 1980-talet dog den sista individen av den japanska ibisen. Glädjen blev dock mycket stor när man upptäckte en isolerad grupp med 500 ibisar i de inre delarna av Kina. Arten var inte utrotade och genom en gåva på tre individer från Kina 1991 kunde uppfödningsprogrammet återupptas på ön Sado. Här är förutsättningarna speciellt bra genom ett varierat landskap och mindre intensiva brukningsmetoder.
Uppfödningen gick bra och 2008 hade man 100 fåglar i uppfödningsprogrammet och bestämde sig för att börja släppa ut individer. Kejsarfamiljen var med vid det högtidliga tillfället då de första fåglarna släpptes fria. Det dröjde dock till 2012 innan den första häckningen lyckades och man fick fram åtta ungar. För första gången på närmare 50 år häckade ibisen åter i Japan. Idag finns 60 friflygande fåglar och ca 100 i uppfödningsanläggningarna. Projektet leds av miljöministeriet i samarbete med regionala och lokala myndigheter.
En besöksanläggning har funnits i några decennier men fåglarna var svåra att se genom de många stängslen på 20 meters avstånd och det var mycket glädjande att se den nya besöksanläggningen som öppnade 2013. Här finns glasrutor vid grunda vattensamlingar med enkelriktat glas så att fåglarna inte störs. Besökarna kan stå på mindre än en meters avstånd och studera de tre individer som finns i voljären.
För att öka tillgången på föda har man arbetat aktivt på att ställa om risodlingen till ekologisk odling med mer föda åt fåglarna. Ca 300 hektar är omställda och lantbrukarna får nästan dubbelt så mycket betalt för det ”Toki” certifierade riset. Tokin är också mycket viktig för turismen och är en symbol för Sado och Japan. Det verkar som om fåglarna klarar sig bra i frihet och har inga problem att hitta föda åt sig själva och ungarna. Under häckningssäsongen är de dock mycket skygga men blir lättare att se under sensommaren och hösten när de flyger omkring i flockar i sökandet efter föda.
