London har relativt nyligen fått en ny tunnelbanelinje, Elisabeth line, som går från Heathrow och korsar centrum med bland annat docklands. Stationen vid Canary Wharf hade jag hört talas om och begav mig dit för studera byggnaden och kringliggande stadsomvandling. Själva stationsbyggnaden är i fem våningar och har en delvis inglasad park på taket med exotisk växtlighet. Här finns även kaféer och restaurang som gör platsen inbjudande. Kringliggande kvarter är mycket storskaliga med många höghus över 100 meter höga. Ytterligare en två stationer finns i området och gör resandet enkelt till andra delar av staden. Närmast stationerna finns mycket kontor men längre bort främst bostäder. Vattnet är aldrig långt borta och både mindre kanaler och den bredare kanalen i söder ger trevlig vattenkontakt. I mitten av stadsdelen finns flera torg och parkytor med stora träd som flyttats hit. Under parken ligger ett stort shoppingcenter i två våningar samt parkeringsgarage som kan nås från de olika husen runt omkring och även från tågstationerna. Gatunivån blir därför ganska folktom då livet sker under mark eller uppe i byggnaderna. Skalan är enorm och inte direkt mänsklig. Stadsdelen är dock mycket exklusiv med påkostade planteringar och materialval i beläggningar, växtmaterial och strandpromenader. Detta är nog en av stadens mest segregerade stadsdelar. Vid mitt besök vid det runda huset med fantastisk strandpromenad och en 50 meter lång bänk såg jag ingen annan människa än en säkerhetsvakt klockan 11 på förmiddagen. Nere i shoppingcentret var det dock mycket folk. Området håller fortfarande på att utvecklas och många byggkranar var i drift i den östra delen. Även på andra sidan den stora kanalen växte det upp nya skyskrapor på flera ställen. Sammanfattningsvis en spännande rumslighet med påkostande torg, parker och offentliga platser men väldigt storskaligt och segregerat.