Första helgen i Juni fick jag möjlighet att följa med Asian club, som består av översättare i Wild Bird Society Japan, på den årliga Birdathon 2013. Laget består av tre mycket erfarna fågelskådare och vi var fem supporters som fick följa med. Tåget till Hakuba från Tokyo tar ca fyra timmar via Matsumoto och vi anlände lagom för lunch. Vi blev hämtade av pensionats ägaren i buss och körd runt till olika fina naturområden under eftermiddagen. Syftet var dels att rekognocera för morgondagens tävling där det gäller att se så många fågelarter som möjligt under 12 timmar och dels att ha trevliga promenader i naturen. Vi besökte bland annat fina fuktängar och blandskog sydöst om Hakuba med fina vandringsstigar och rastplatser. Hakuba är en liten stad vid foten av de mäktiga Japanska Alpernas norra del. Ovanför staden reser sig bergen till nästan 3000 meter och sluttningarna är populära för utförsåkning under vintern med många liftsystem. De högre delarna ingår i den större nationalparken Shubu Sangaku. Pensionatet vi bodde på ligger i lövskogen på bergets sluttning och ägaren är mycket naturintresserad. Efter middagen var det tidigt i bädd för att kunna gå upp tidigt på morgonen nästa dag. 03:20 ringde väckarklockorna i det mörka huset och medan vi gjorde oss iordning började gryningen komma. 03:45 satt vi i bussen och körde upp på bergssluttningen på en skumpig grusväg. Precis klockan 04:00 blev vi avsläppta och ringde in och berättade att vi började birdathon 2013. Det var full fart på fågelsången i den fina lövskogen. Flertalet läten var dock nya för mig och det tar lite tid att lära sig läten. De tre mest spännande bekantskaperna var Ruddys kungsfiskare som är vackert röd med stor röd näbbo och de två endemiska arterna japansk hackspett och japansk duva, båda vackert gröna. Vi promenerade ner till pensionatet och åt frukost vid 7 tiden. Därefter åkte vi upp till kabinliften och åkte högre upp i bergen. Vid 1500 m ö h bytte vi till mindre lift och åkte ytterligare 250 meter upp. Här låg snön fortfarande djup i drivorna medan kärret lyste vitt av blommande kalla. Fågellivet hade inte riktigt kommit igång och det blev lite av en besvikelse. Vi återvände ner till dalgången och besökte flera lokaler längs floden för att bland annat leta efter änder och vadare. Vid en reservoar såg vi mandarinand och japansk and och längs floden två olika strandpipare. Särskilt glad blev jag för den sällsynta av de två strandpiparna som jag var ensam om att hitta. Dessutom lyckades jag bestämma både brun strömstare och ormvråk som gruppen annars skulle missat. Vid floden såg jag även en simmande fladdermus i det forsande vattnet. Den måste ha trillat ner från sin viloplats i någon kulvert och förts med vattnet. Först trodde jag det var en strömstare som simmade/dök men när den passerade såg jag att det var en fladdermus. Kanske kunde den klara sig och det verkar finnas flera exempel på att fladdermöss simmat. Vi fortsatte längs floden längre in i dalgången som blir bredare och bredare. Här besökte vi bland annat en hägerkoloni med gråhäger, svarthuvad natthöger och ägretthäger. Den sista arten vi såg innan klockan var fyra var en tundrasvan som troligen var skadad och inte kunnat återvända norrut. Totalt fick vi ihop 67 arter vilket var en art mer än året innan. Efter en svag start hämtade vi upp en del på slutet. Vi var nöjda men ganska trötta när vi tog tåget tillbaka till Tokyo.
